Slå ner mina bloggpålar på en annan plats. Med liiite mer anonymitet och förhoppningsvis ännu mer hjärta. Om du vill fortsätta följa mina äventyr o varit osynlig här (aldrig kommenterat) kan du väl lämna en kommentar här så letar jag upp dig. Ni andra, som jag också följer, hör jag av mig till med ny adress.
På återseende goda vänner!
Hej gott folk. Äntligen fredag. Prinsen får vara hemma idag med mig, han är så trött i slutet av veckan.
Jag har väl så smått insett att det blir svårt att behålla firman, inga uppdrag just nu som ni vet. Så jag har sökt några jobb o det är ju lite spännande att vara ute i hetluften igen o testa sina aktier. Vi får väl se om jag kommer på intervju.
Småmorrar, den där j-la förkylningen ligger o lurar. Echinagard har funkat bra i veckan, men en natts mindre sömn o kroppen är inte riktigt 100. Nu ska jag o prinsen snart gå ut i solskenet. Plocka kastanjer i parken vid kyrkan, hyra film, fika på stan, låna böcker på bibblan o ha det gott.
Fredag ikväll, barnledig sådan. Men jag har lovat mig själv att INTE käka godis o snacks innan jul – jösses, det blir en uppgift att hålla. Är sugen redan nu. Får istället klura ut någon god mat till ikväll.
Ha en härlig fredag allihop!!!
(Och kom ihåg att njuta av solen, för det här vädret är ju makalöst.)
Halloj!
Sitter o leker framför datorn. Väldigt roligt. Var inne på Afrodites blogg o där tipsade Miranna om denna site Photofunia. Helt plötsligt hamnade jag on the cover of a magazine
NEJ, nehej, NÄPP! Det här går jag INTE med på.
Vågen visar på 80.7 kg, hur är det möjligt? Jag brukar ligga runt 75 o då är jag ändå överviktig. Hur tusan kan man fläska på sig sex kilo på ett halvår utan att blinka?
Nu vill jag utmana mig själv, för att hålla mig mer på banan.
Inget mer godis, inga kakor, bullar eller ostbågar o andra snacks innan jul.
Och så minst tre stycken promenader i veckan.
Jag hör vad jag själv säger. Det är ju för tusan tre månader. Hur länge som helst.
MEN, nöden har ingen lag.
Det är MIN utmaning. Nu utmanar jag DIG som läser här. Vad vill du åstadkomma innan jul? Det behöver ju inte ha med vikten att göra. Tillsammans kan vi peppa varandra.
Prinsen ska få gå på roligt kalas idag några timmar efter lunch. Då passar jag på att ta en promenad igen. Jag tycker kroppen har blivit gladare denna vecka efter tre långprommisar. Ska fortsätta med det så länge lusten finns o så länge jag orkar
Annars blir det en lugn och fin dag idag tror jag. Sjunker kanske ner i soffan med en film.
Men först – vika tvätt.
Hörrni, SOLEN SKINER. Det är ju helt otroligt. För hundrasjuttioelfte dagen i rad.
Ibland, eller ganska så ofta, kommer jag på att jag verkligen njuter av stunderna då jag sitter här o läser o knappar och sonen leker i rummet brevid. Tyst samvaro, var o en upptagen med sitt, men ändå tillsammans. Jag gillar verkligen det faktum att kalendern är obokad. Förr i tiden, när jag levde själv och inte hade barn, hade jag en tendens att i stället för att få boka aktiviteter faktiskt boka in en ledig kväll då och då. Nuförtiden har jag inga åtaganden, inga körer, inga föreningar, inga bokade träningspass på agendan. Och jag tycker det är så skönt.
Samtidigt är det viktigt att ha några mål, några resor eller aktiviteter att se fram emot. Som sista veckan i oktober när mamma kommer hit o prinsen fyller år. Eller julveckan som vi kommer att tillbringa i Holland. Det är så roligt att resa o träffa familj och vänner (eller för all del, att se nya platser och träffa nya människor).
Solen skiner. Dagen är oplanerad. Undrar vad vi ska hitta på *ler*.
Sitter här med morgonkaffet framför datorn. Går in på bloglovin för att se om det kommit några nya blogg inlägg från mina vänner. Inget markerat. Men så ser jag, i högerspalten ett inlägg som bara skriker till mig. Jag går in…
Och finner att min goa vän M som jag känt via nätet i ungefär ett år har fått reda på att cancern är borta efter ett halvår i helvetet.
Herregud. Vilken grej. VILKEN GREJ!!!! Tjohooooooooooo. Jag vill dansa en afrikansk regndans eller vad man nu gör när man vill fira vilt och galet. Jag vill kasta mig ut på balkongen och yla och vråla ”JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA”. Men det gör jag inte. Jag sitter här och låter alla dessa känslor fara runt som galna projektiler i kroppen. Om du vill följa goaste M:s nyöppnade blogg hittar du henne här: http://dagarmedme.blogspot.com. Rekommenderas verkligen. M får dig att skratta och gråta – garanterat. GRATTIS underbara M. Jag hoppas ni ställer till med ett sjuhelvetes (JA, nu ska det SVÄRAS) kalas idag. Jag gissar att det är fler än du som gråter av glädje och lättnad denna dag. Klarar byn av översvämningarna? 
Och så minns jag att idag, tror det är 9.30, sitter Vimmelmamman (se länk nedan i min länklista) hos sin röntgenläkare o får besked om hennes cancer är borta fortfarande. Även hon har en oerhört stark blogg som berör.
Jag vill vara produktiv idag, så jag ska tvätta tvätt, betala räkningar, söka jobb/uppdrag och städa här hemma. Och lyssna på lite bra ljudband. Ytliga världsliga saker. Och så ska jag tänka på M och dela hennes glädje.
Ha en härlig fredag allihop!!!
Har insett att de där entimmas-promenixerna är bra för mig. Tredje gången gillt denna vecka begav jag mig ut på rundan. Bra samtal i hörlurarna, jag går och skrattar och berörs av människors levnadsöden. Stannar till då jag inte kan motstå höstlöven mot fasaderna, de illröda som riktigt lyser av sig själva. Avbryter lyssnandet, tar lite bilder. Så oerhört vackert, jag älskar verkligen hösten och denna dag njuter jag av solen, färgerna. Jag spärrar till och med ut mina fingrar och känner vinden vina mellan dem. Älskar den här klara, rena luften.
Efter promenixen tog jag en tur till Mamma Rosas nya ateljé. Vilket alldeles underbart ställe. Mamma Rosa lös av egen kraft och det gjorde även inredningen i rosa och orange. Jag blev så full av lust att jag bad att få komma ner och sitta hos henne några dagar framöver o jobba. Härligt sällskap, ny plats och ny energi.
Jag är i ”the crossroads” som ni gamla läsare vet. Snart har jag inte råd att ha firman kvar. Jag har igenomgått en period av lätt sorg, blandad med vanmakt (ingen ny lösning i sikte), lätt panik över bristen på pengar och trötthet som följd. Men efter att ha lyssnat på bandet idag mindes jag återigen det som jag egentligen tror starkt på. Att allt kommer att ordna sig på bästa sätt. Det har det gjort hittills i livet. Alltså, inte så att livet har varit en räkmacka, långt därifrån. Men de flesta motgångar leder till något nytt och spännande runt knuten. Jag vet ju inte var jag är om ett halvår (det vet väl ingen egentligen), men kontrollfreaket i mig är det som drar ned mig i den känslomässiga svackan.
Alltså. Lugn. Glädje. Tillit. Allt ordnar sig. Allt jag önskar kommer till mig. Om jag ber om det. Tror på det. Känner det. Om jag skakar av mig dålig energi och boostar mig själv med god sådan.
Vem vet, jag kanske blir ett promenadfreak på kuppen?
Tar på mig värsta sviden i svart o röda lackskor till samt röda smycken. Kör Gus till skolan i den nya fina bilen. Njuter av hur den ligger på vägen. Lämnar prinsen o återvänder till bilen, liksom låtsas att jag ska iväg på ett viktigt möte. Fake it ’til you make it.
Fast jag ska åtminstone på ett lunchmöte, härligt att komma ut o skvallra lite under en intensiv timma. O solen kikar fram igen. Passar på att verkligen njuuuuta av dessa höstdagar.
